Sara Wennerberg-Reuter (1875-1958) svensk kompositör, organist och pianist, inte minst med fokus på improvisation. Växte upp i Otterstad i Västergötland, flyttade som 14-åring till Göteborg och började två år senare ta orgel- och harmoniläralektioner av Elfrida Andrée som blev hennes mentor och förebild.
1895 tog hon examen i orgel- och kyrkosångstudier efter ett par år vid Musikaliska akademien i Sthlm, och året därpå publicerades hennes första kompositioner och hon kom in på konservatoriet i Leipzig. Där studerade hon bl.a. för Carl Reinecke som också Amanda Maier-Röntgen hade gått för. 1901 styrdes kosan mot Berlin och kompositionsstudier för Max Bruch.
Mellan studieperioderna spenderades mycket tid i Göteborg där hon var etablerad konsertpianist med fina recensioner i pressen. Inte minst fick hon draghjälp av Andrée i hennes folkkonserter och vikarierade för henne som organist i domkyrkan. 1905 började hon jobba dom organist i Sofia kyrka i Stockholm där hon blev kvar i 40 år.
När Föreningen Svenska Tonsättare bildades valdes i dess första skälvande år tre kvinnor in: medstiftaren Helena Munktell, Elfrida Andrée och strax därefter SWR. De första två stannade dock inte på jorden så långt efter det, och i 30 år var SWR den enda kvinna som bedömdes värdig nog att vara med.
I brevväxling kan man läsa att SWR hela livet siktade på att bli en “riktig” kompositör och inte bara hålla sig till söta små sånger som andra kvinnor skrev. Förärades 1931 Litteris et Artibus. På äldre dagar debattör för kvinnors möjlighet till att vara yrkesverksamma inom musik.
Om det är någon kategori som ändå har lite koll på SWR så är det manskörer, för här finns låtar att hämta. Största framgången var “Skogsrået” för sångsolister, kör och orkester. Violinsonaten är ett tidigt verk som fick jättefina recensioner (noter hittar du här), men det som spelades mest under hennes levnadstid var hennes motetter och pianostycken. Finns också ett stycke för militärorkester, orgel och piano.