ISABELLA LEONARDA (1620-1704, blev alltså 84!) italiensk kompositör med över 200 låtar på listan som vi känner till idag.
Hon föddes i Novara, norra Italien, i en välbärgad familj och som 16-åring gick hon i kloster där hon stannade livet ut. Ursulinerna som hon tillhörde var dock i Italien inte nunnor i traditionell mening som avlade löften, bodde tillsammans och bar dok. Hon finns registrerad i en rad olika yrken inom klostret bl.a. musiklärare och så småningom abbedissa. Man kan lugnt säga att hon genom klostret och sin position inom det fick en bra plattform för sitt skapande och spridandet av sina idéer.
Kapellmästaren i katedralen i Novara, Casato, publicerade en musiksamling 1640 där två av Leonardas verk ingick och man tror att hon kanske studerade för denne.
Idag återfinns bevarade noter, från hela volymer till lösa stämmor, på många bibliotek och samlingar runt om i Europa vilket pekar på att de användes och spelades. De flesta av hennes verk är i de sakrala genrena (mässor, motetter, psalmer etc.), många om Jungfru Maria, men anmärkningsvärt för en nunna skrev hon också en knippe profana instrumentalsonater (op. 16, utgivna när hon var 73 men förmodligen skrivna tidigare) vilket var det hippaste nya i musiken vid den här tiden. I många av de sakrala verken är det också ett härligt samspel om de solistiska inslagen mellan sången och instrumenten. Hennes hantering av instrumenten och blotta mängden instrumentalmusik är vad som gör henne unik bland likar i tiden.
Nästa gång du vill programlägga ett Magnificat i din kyrka för liten kör och några instrumentalister tycker jag du kan spana in hennes op. 19. Och lyssna på den OTROLIGA inledningen till tolfte sonaten i op. 16.
Några noter hittar du här.