Med anledning av att Imogen Holsts violinkonsert snart ska uruppföras, det vill säga spelas för allra första gången för en publik, tänkte jag att det vore på sin plats att skriva lite om henne.
Ett uruppförande är förvisso festligt men i sig inget ovanligt. Men denna violinkonsert skrevs redan 1935. Varför dröjde det så länge innan den nådde scenen?
IMOGEN HOLST (1907-1984) brittisk kompositör, dirigent, dansare, festivaldirektör m.m.
Hennes musik innehåller hela den härliga blandningen som vi förknippar med musik från de brittiska öarna från mitten av 1900-talet: en gnutta modernism, en dos keltisk folkmusik, lite sentimentalitet och en näve humor. Verklistan sträcker sig mellan åren 1918-1984 så hoppas ni förstår spännvidden och utvecklingen av hennes musik!
I en underbar radiointervju utvecklar hon sin filosofi om melodins betydelse. Melodin, säger hon, är ett av människans grundläggande behov. När man skalar av och kokar ner den mest avancerade musik finns där essensen kvar i form av: en melodi. Hennes bok “Tune” handlar om det och försöker svara på frågan: vad gör en låt bra?
Den musik hon tog inspiration av och aspirerade mot själv var musik som var “enklast möjliga men stor nog” att kunna få vem som helst, oavsett förkunskap, på fall. Detta fick hon utforska ordentligt under några år som typ länsmusikproducent då hon fick åka till de avlägsnaste avkrokarna för att göra musik med och åt kultur-ovana människor. Tyvärr var detta redan 1941 en garanterad biljett till utbrändhet.
Holst utbildade sig vid Royal College of Music i London. Huvudämnena var komposition, dirigering och piano. Vid sidan av studerade hon också valthorn. Redan under studietiden spekulerade Daily Telegraph om hon skulle lyckas bli den första kvinnan i England att få en fast chefdirigentpost.
Holst var helhjärtat involverad i föreningar och festivaler för folkmusik och folkdans, framför allt den irländska men även den indiska och som hon sa “europeiska”. Hon berättar så stolt att det var tack vare dansen hon blev en så bra dirigent, hon strävade alltid efter en lätthet i rörelserna.
I 20 år var hon konstnärlig ledare för Aldeburgh festival tillsammans med Benjamin Britten och Peter Pears. Holst ska också ha erkännande för att ha varit en drivande PR-kraft för att lyfta upp och bibehålla hennes pappas, Gustav Holst, lysande stjärna som tonsättare av brittiskheten. Hon såg till att biografier skrevs, noter katalogiserades, editerades, publicerades och spelades.
Lite repertoartips från mig:
En oboekonsert!!! från 1944.
Solocellostycket The fall of the leaf från 1963.
Phantasy Quartet för stråkkvartett.
Träblåskvartetten från 1928.
Mängder med musik för stråkorkester som jag förstår är lite lagom avancerad att spela, om någon musiklärare letar till sina elever.
Violinkonserten i fråga fick en liten smygpremiär i sin samtid i form av en repetition inför en handfull inbjudna med solisten Elsie Avril och Imogen Holst som dirigent för London Symphony Orchestra. Vi önskar solist Midori Komachi och the Elgar Sinfonia lycka till med uruppförandet den 24 november i London! Extra applåd till förlaget Faber music som i samma veva ger ut noterna till konserten, så att fler kan ta efter och spela. Faber var också Holsts förläggare under hennes livstid, så det finns redan en gedigen Holstkatalog hos dem.
P.S. Lite kul att detta omskrivs som en “major discovery” när noterna hela tiden prydligt och komplett låg i arkivet hos Britten Pears Arts, i väntan på att någon skulle låna dem för att spela.