Haft lite låg motivation på den här fronten men så stack en kollega en skiva i min hand med musik av HELENA MUNKTELL (1852-1919) som jag tänkte skriva om idag. Mamma Munktell, för övrigt ett kapitel för sig som den bruks”patron” i Dalarna hon var, höll ofta musikaliska och litterära salonger med tidens grädda i lägenheten i Stockholm, vilket måste ha inspirerat Helena och hennes syskon stort. Hon utbildades (privat?) i piano, sång och kompositionsämnena i Falun, Stockholm och sedermera i Paris där hon också i många vevor var bosatt. Karriären tog fart, inte minst med draghjälp av hennes entusiastiska kompositionslärare i Paris, och på 1890-talet var det snarare regel än undantag att hennes sånger fanns med på sångaftnarnas program. I Sverige skrev man att hon komponerade “i fransk stil” men man kan också höra mycket av den svenska folkmusiken. Hugo Alfvén skulle väl aldrig erkänna det själv men det känns som att han tydligt följde i de spår som Munktell stakat ut. Blev så småningom ledamot av Musikaliska Akademien, den franska tonsättarföreningen och var medgrundare av Föreningen Svenska Tonsättare. Skrivit allt från små sånger till stora orkesterverk och operan “i Firenze” som sattes upp hela fyra gånger under hennes livstid. För den som vill veta mer gjorde SR en programserie om familjen Munktell för ett tag sen, finns att höra på nätet. Lyssningstips! Finns inte mycket inspelat men – Orkester: Dal-svit op. 22 ur Gävle Symfoniorkesters skiva med BARA Munktell-musik (nedan inbäddad från Spotify). Kammar: Dix mélodies, eller duetten Österns natt. Ska också finnas en violinsonat (uruppförd av Enescu!) och pianotrio men inte inspelade vad jag vet. Likaså en mängd körmusik.