Francesca Lebrun

Francesca (Franziska) Lebrun (1756-1791) was born AND died the same years as the perhaps more famous composer W A Mozart. During her life, Lebrun was a celebrity in her own right, however as a singer. Whenever La Scala or the King’s Theatre needed a superstar singer for the most demanding roles, they called for Lebrun. Between her extensive tours she lived in Mannheim and London. For oboe players today the name Lebrun might sound familiar thanks to Ludwig August Lebrun, top oboe player of his days and composer of the lovely oboe concertos (among other compositions). He was Francescas husband, and Francescas little brother Franz Danzi is probably also familiar to many wind players today.

Francesca and Ludwig August made many tours together, performing e.g. arias for soprano and oboe. Contemporary sources say that when you heard them making music together, you couldn’t hear where the voice ended and where the oboe continued. They were one.

Recommended listening:

The 12 fun, jazzy sonatas for violin and piano are easily available as sheet music and recordings.

We know that many more pieces must have been written by her, so there are treasures still to be found out there.

På svenska:
Francesca (Franziska) Lebrun (1756-1791) både föddes och dog samma år som sin lite mer berömda kompositörskollega Mozart. Lebrun var under sin levnadstid en av Europas mest kända sångerskor, och närhelst La Scala eller the King’s Theatre behövde en lysande sångerska för deras mest krävande huvudroller, så sände man efter Lebrun. Bodde emellan turnéerna mest i Mannheim och London.

Oboister känner kanske igen efternamnet Lebrun från Ludwig August Lebrun, den berömde oboisten och kompositören av de fina oboekonserterna (m.m.) som var hennes make. Också lillebror Franz Danzi borde många blåsare känna till.

Många konserter gjorde Francesca och Ludwig August tillsammans, t.ex. arior med obligat oboe – och det står att när de musicerade ihop hörde man inte var oboen slutade och var rösten tog vid, de var ett.

Lyssningstips! Tolv skojjiga, lekfulla, bitvis nästan jazziga violinsonater finns efterlämnade och inspelade, men det borde rimligtvis finnas mycket mer. Så det är bara att leta på!