Ethel Smyth

Dame Ethel Smyth (1858-1944) English composer, today perhaps most famous for her opera The Wreckers (Standrecht). Another of her operas, Der Wald, is one of two operas ever to be played at the Met – this was in 1903. She seems to have been somewhat of a rebel – she begun a hunger strike in order to persuade her father to let her go to Leipzig to study composition (it worked), and she was very active in the suffrage movement (she is the composer of March of the Women). She often conducted her own works, and there is a hilarious story when she took the baton “thinking herself the Heaven-sent conductor she was not” from conductor Eugene Goossens who was scheduled to lead the premiere of her opera the Boatswine’s mate. She was also seen conducting, with a toothbrush, the inmates in choir when she was herself imprisoned for activism and vandalism.

It was during her time in Leipzig that her larger works were first performed which gave her some standing as composer in Germany. She however spent most of her career in England.

In 1922 she was awarded her damehood for her contributions as composer. In her 50s she lost her hearing, and instead started writing. A truly colourful person, worth reading more about!

Recommended listening

Orchestra:

Mass in D for soloists, choir, orchestra and organ
Notoriously difficult Concerto for violin, horn and orchestra
Serenade in D in four movements for orchestra

Chamber music:

Four songs for mezzo and chamber ensemble
String quartet in e minor

På svenska: Dame Ethel Smyth (1858-1944) engelsk kompositör, idag mest känd för sin hyllade opera The Wreckers (Standrecht). En annan opera, Der Wald, är fortfarande den enda opera komponerad av en kvinna som satts upp på The Met (den framfördes där 1903…). Hon verkar ha varit något av en rebell och hungerstrejkade som tonåring tills hennes pappa gav med sig och skickade henne (som hon ville) till Leipzig för att studera komposition, senare var hon mycket aktiv suffragett (det var hon som skrev kampsången March of the Women). Dirigerade ofta sina verk själv, inte minst operorna, och det går historier om hur hon dirigerade fångekörer med en tandborste när hon satt i fängelse för aktivism och skadegörelse. Det var i Leipzig hon fick sina större verk först framförda och dessa uppföranden skapade hennes namn som kompositör, men verkade sen även hemma i England. Förärades 1922 titeln Dame för sina insatser som kompositör. Blev i 50-årsåldern döv och slutade komponera, men började istället skriva böcker, många som blivit verkliga klassiker. En mycket färgstark personlighet, värd att läsa mer om. Lyssningstips! Mässan i D för kör, orkester, orgel och solister, notoriskt svåra Konsert för violin, horn och orkester, eller Serenad i D i fyra satser för orkester. Kammarmusik: fyra sånger för mezzosopran och kammarensemble (1922), eller stråkkvartett i E moll.

Uppdatering! Nu (2016) spelas faktiskt nästa opera skriven av en kvinna på The Met! Kaija Saariahos L’Amour de Loin.