My latest obsession (som bloggarna skriver) är flöjtsonater av Anna Bon. Kan inte sluta lyssna – eller spela – så nu kommer lite om henne här: Anna Bon (di Venezia) (ca 1738-ca 1780?) italiensk kompositör och musiker som verkade i fasen mellan barocken och klassicismen. Född in i en konstnärlig familj (pappa scenograf/librettist, mamma sångerska) och kanske föddes hon i Ryssland då föräldrarna jobbade “on the road” (eller kanske inte, därom tvistas det). Antogs vid fyra års ålder vid en av de prominenta musikskolorna i Venedig där Antonio Vivaldi undervisade, men inte som ett av “välgörenhetsbarnen” utan som betalande elev. Vid ca 15 års ålder slutade hon skolan för att turnera med föräldrarna. 1755 anställdes familjen vid Prinsessan Wilhelmina av Preussens hov (prinsessan även hon skicklig musiker och kompositör, får återkomma till henne). I Nurnberg publicerades också hennes första flöjtsonater. Här hade hon den coola titeln som kammarmusikvirtuos! 1762 tog familjen Bon anställning vid Esterhazy-hovet där Anna hade en viss Joseph Haydn som kollega i kapellet. Från denna tid stammar bl.a. hennes sex cembalosonater, sex triosonater/divertimenti och en opera som ingen längre kan hitta. 1767 är sista dokumenterade spåret efter henne, då vet vi att hon var gift med en sångare och bosatt i landskapet Thüringen i nuvarande Tyskland. Därefter kan vi bara spekulera (eller gräva djupare i arkiven…) Lyssningstips! Det är främst instrumental kammarmusik som idag går att finna men även en handfull arior, en motett, och ett offertorium. Men flöjtsonat nr 4 är härlig, likaså offertoriet om man vill börja nånstans.