Camilla de Rossi

Imagine it is the year 1707, the Holy Roman Emperor Joseph I is sitting in his imperial chapel in Vienna enjoying his latest commission: the oratorio Santa Beatrice d’Este. He seems very content, and so is the Duke of Modena – a man on an official state visit to Vienna and a d’Este by name. The oratorio is written by Camilla de Rossi, a composer who – apparent by the skill and maturity of the piece – is  well-established with many works already on her opus list. De Rossi is one of many women and men that regularly provide the emperor with music without being recorded as employees of the court. She gets more commissions “at the Command of the Emperor” and the following years three more oratorios are premiered in Vienna: Il Sacrifizio d’Abramo (1708), Il figliuol prodigo (1709) and San Alessio (1710). The oratorios are then exported, Santa Beatrice d’Este is performed in Perugia in 1712 and music of her only surviving secular cantata Dori, e Fileno has been found in Dresden.

All these works are for singers (soloists) and orchestra, no chorus. They are wonderful in their complete form but there are also hits to be found e.g. the arias È la vita from San Alessio, Dal sogn ogn’astro from Il Sacrifizio and I just love the instrumental sinfonias which could and should be played more often on instrumental programs.

Scholar Barbara Garvey Jackson claims that de Rossi must have been a skilled string player based on the intricate and technically demanding parts for these instruments. Unique for this era is also her usage of the viola as an independent instrument. De Rossi writes cleverly for the lute (which often symbolises innocence in her works), the oboe, trumpet and chalumeau! The latter being a forerunner of the clarinet and only introduced in Vienna the year before she illustrates a pastoral lullaby in Il Sacrifizio with a chalumeau duet.

Camilla de Rossi lived at least between the years 1670-1710, we don’t know exactly, and added “Romana” when she signed her name. This could mean that she originally was from the city of Rome, or the papal state of Rome which at this time covered most of central modern Italy, or signalling her obedience under the Holy Roman Emperor which in turn would mean we have to search a very large geographical area for her origins. In any case it is at the Austrian National Library in Vienna that her manuscripts are kept, and many of her works are also published in modern times if anyone is tempted to have a go after reading this. Speaking of modern times: search for her on Spotify and you will find some first class recordings of her music!

That’s as far as research has given us so far, wouldn’t it be wonderful to know more?

We don’t have a portrait of her, so the illustration is a still life of the artist Anne Vallayer Coster from 1770.

PÅ SVENSKA: Året är 1707, den tysk-romerske kejsaren Josef I sitter i sitt hovkapell i Wien och njuter av sitt senaste beställningsverk: oratoriet Santa Beatrice d’Este. Han är mycket nöjd, och det verkar också hertigen av Modena – på officiellt statsbesök i Wien och en d’Este till familjenamnet – vara. Oratoriet är skrivet av Camilla de Rossi, en kompositör som – uppenbart av verkets hantverksmässighet och mognad – redan är etablerad med många verk bakom sig. De Rossi är en av flera kvinnor och män som löpande levererar ny musik till kejsaren utan att vara upptagna som anställda vid hovet. Hon får fler uppdrag och levererar följande år ”at the Command of the Emperor” oratorierna Il Sacrifizio d’Abramo (1708), Il figliuol prodigo (1709) och San Alessio (1710). Oratorierna går sen på export, exempelvis spelas Santa Beatrice d’Este i Perugia 1712 och noter på hennes enda överlevande profana kantat Dori, e Fileno har hittats i Dresden.

Samtliga verk är för sångsolister och orkester, ingen kör. Verken är underbara som helhet, men det finns också hits att plocka t.ex. arian È la vita ur San Alessio, Dal sogn ogn’astro ur Il Sacrifizio och jag älskar de många helt instrumentala sinfoniorna! Den borde frekventera fler instrumentala program.

Musikforskaren Barbara Garvey Jackson hävdar att de Rossi själv måste varit skolad stråkmusiker med tanke på tekniken som krävs för stråkstämmorna. Unikt för tiden är också hennes behandling av violan som ett självständigt instrument. De Rossi skriver också skickligt för luta (som får illustrera oskuld i flera av verken), oboe, trumpet och chalumeau! Detta instrument, föregångare till dagens klarinett och introducerat i det Wienska hovet bara året innan, får i en duett ur Il Sacrifizio visualisera en pastoral vaggvisa.

Camilla de Rossi levde minst under åren 1670-1710 och tilläggssignerade sina verk ”Romana” vilket skulle kunna innebära att hon var från staden Rom eller den påvliga kyrkostaten Rom som vid den här tiden täckte centrala nuvarande Italien eller att hon såg sig som medborgare i det tysk-romerska riket vilket i så fall lämnar ett ganska stort geografiskt område möjligt. Något var det i alla fall som fick henne att ständigt använda sig av detta tilläggsepitet. Det är i alla fall på Österrikiska nationalbiblioteket i Wien som manuskripten finns arkiverade, och flera av verken finns också utgivna i modern tid för den som är sugen på att spela. Och på tal om modern tid: slå in hennes namn på Spotify och lyssna på en knippe förträffliga inspelningar av bästa klass!

Gott folk, mer vet vi inte! I alla fall har ingen ännu bemödat sig att ta reda på mer. Ingen bild har vi på henne, så illustrationen är ett stilleben av konstnären Anne Vallayer Coster från 1770.